Just nu tjatar jag väldigt mycket om hur glad jag är, men allting har bara gått neråt för mig dom senaste 3 åren. Från att gå med dåligt självförtroende till relativt bra nu. Jag har en underbar familj, bästa vännerna, bästa pojkvännen & nytt jobb. Kan fan inte bli bättre!

 

Jag får ju inte heller glömma min underbara mor som har fått mig att fortsätta, höll ju på att hoppa av gymnasiet för mådde inte bra under den tiden.. men hon, HON fick mig att fortsätta. Hon stog bakom mig.. heeela vägen fram till slutet. Nu är jag fri & kan bli vem jag vill! Jag känner mig mycket bättre, mycket starkare.

 

Min vänner & pojkvännen har ju självklart också alltid funnits där när det har varit jobbigt. Jag är så tacksam att dom, under den tiden, alltid funnits där! Stått ut med mig HELA tiden! Ni är mina stjärnor på den svarta himmelen! Tack mina älsklingar!